Belgisk jiggy, grekisk funk-hop, och engelsk kvickhet

Fredagen var fortsatt regnig och molnig, men huvudet var inte lika dimmigt. Alarmet på mobilen ringde och jag tvingade mig upp i ett ganska så kallt men fräscht hotellrum. Efter att ha smällt i sig croissant och även en choklad variant, pain du chocolat som hotellet bjöd på, var det dags att dra sig till festivalområdet. Tyvärr hade jag packat helt fel kläder, det var många söta toppar och kjolar samt tights som aldrig fick se dagens ljus. Istället gick jag i samma par jeans och två tröjor, men det är väl sånt som hör till festival. Man är ju faktiskt ändå där för musiken.


James Deano

Första intervjun för dagen var med belgiska jiggy-rapparen James Deano. Till min förvåning så behövdes det en tolk eftersom han inte kunde så mycket engelska. Jag tog för givet att en europeisk rappare kunde engelska, my bad. Så jag fick hjälp av Jeróme, tolk och även sk. turnéproducent. Han berättade att han vistades mycket i Sverige och kunde därför säga en del fraser som till exempel, "kan du hjälpa mig att sätta ihop min Ikea stol?" Jag försökte hålla mig för skratt, tills efter intervjun då ett och annat garv kom. Och fortfarande gör.

Pennan glöd hela dagen, för kort därpå fick jag springa vidare till gruppintervjun med UK duon Dan Le Sac VS Scroobius Pip. Två sarkastiska och vitsiga engelsmän, en kort och rultig, och en lång och smal. Dan Le Sac med sin bakgrund i elektronisk musik och Scroobius Pip som spoken word emcee, en skön mix.
Under samtalet skrev jag som en rabies smittad apa tills Dan Le Sac yttrade: And what about Sweden, we haven't heard from you yet? då insåg jag att det hade varit gött med diktafonen i den stunden. Vi pratade engelsk hiphop, politik, bandnamn och image. Lite senare fick jag även se dem spela live vilket var en angenäm överraskning, jag kommer definitivt lyssna in mig vidare på deras musik.


Cast-A-Blast Soundsystem

Greklands bidrag till festivalen var också en rolig överraskning, Cast-A-Blast Soundsystem, en kvartett i vanliga fall men här en trio eftersom fjärde medlemmen låg sjuk hemma. Spelningen blev kort för schemat var tight, men de lämnade scenen med publiken skrikande efter mer. Jag träffade dem backstage i ett litet omklädningsrum. Jag fick reda på att det var ett indiebolag i grunden som även hade ett soundsystem, det var inspirerande att höra hur de gjorde allt själva, verkligen musik på gräsrotsnivå. Pionjärer i ett land som mest bara lyssnar på folkmusik eller poppiga schlagers.
Kvällen på den mindre scenen var i en lite lugnare ton med temat "folk night". Jag missade tyvärr ganska mycket av det, och när jag väl tog mig dit så hade jag redan börjat bli dåsig. Då var det bara att traska tillbaka till hotellet igen, sparka av sig kicksen och slå sängen med den trötta kroppen och kurrande magen. För tydligen finns det inget annat än vin och kött i Frankrike. Synd om en icke köttätare och absolutist som mig själv. Så det fick bli sallad och fiskburgare hos den franska varianten av de "gyllene bågarna", skammen känns tung bara jag tänker på det.

C'est bizarre!